känslor i svallning...

Nu är det så att jag har ju denna blogg för att jag gärna vill dela med mig av det som händer i mitt liv! Ibland delar jag med mig för mycket och är lite jobbig kan en del tycka och ibland är jag lite klurig och för hemlighetsfull. Nu tänker jag dela med mig av morgonens besök på kvinnokliniken för er som vill veta, men precis som då jag slutade röka, så vill jag inte ha så mycket frågor om detta sen då vi träffas i det verkliga livet! 

Jo jag fick ju då ett telefonsamtal några dagar efter brevet som berättade om mitt provsvar efter cellprovet. Det var en kvinna som sa att de hade lite svårt att få ledig doktor Oskarsson i september/oktober då de skulle kalla mig och undrade om jag kunde komma redan idag!? Det var i torsdags jag fick detta telefonsamtal.

Jag fick ett nytt brev i förrgår där tiden bekräftades och lite mer information om vad mina cellförändringar innebär. Det var då jag förstod att det inte bara var frågan om ett vanligt omprov utan att jag faktiskt har cellförändringar. Och hur känndes det då?? Självklart skitjobbigt!! Kanske speciellt just nu för mig eftersom nära anhöriga har cancer och cellförändringar blir lätt likställt med cancer i mitt huvud! Så kännslorna svallar!!

Men nu har jag då kommit hem från mitt läkarbesök och fått svar på tusen frågor och genomlidigt en bortbränning av mina cellförändringar fast det var mer psykiskt än fysiskt jobbigt!

Herr Oscarsson kollade först med hjälp av mikroskop att det faktiskt var påverkningar på livmodertappen och det var det ju...så då lades en lokalbedövning och sen brändes/skars det bort ca en och en halv centimeter av tappen.
Prover skickas in för analys till Umeå och det tar ca tre veckor för herr Oscarsson att få svar och sen skickar han mig ett besked. Muntligen berättade då han att jag inte ska vara orolig för nu är ju alla förändringar borta och det brukar i de allra flesta fall räcka så.....

Nu ska jag inte lyfta tungt, bada i tunna eller badkar, inte ha sex och vara observant på mina blödningar i några veckor tills såret är helt läkt! Thats it! Men eftersom kännslorna är lite svajiga så uppskattar jag att vi låtsar som om det regnar när vi träffas och låter frågorna få komma mycket senare......Visst är det okej??

Kollade in lite skor och fann faktiskt ett par som föll mig i smaken.......



Ha det gott och kramisar så länge...


Kommentarer
Postat av: Veronica

Bara så du vet så är din blogg det sista jag läser innan datorn stängs av innan avresan...se det som nått positivt:) Kram

2010-08-25 @ 14:17:26
Postat av: Johanna

Allt kommer attordna sig! Ta till dig av det doktorn sa och gör som du själv säger att vi ska: Låtsas att det regnar! :)Kram

2010-08-25 @ 15:51:10
Postat av: Maria

I dag är det inte särskilt svårt att låtsas som det regnar. Lovar att göra det när/ om jag möter dig. Kram

2010-08-25 @ 16:04:45
Postat av: Mirjam

Förstår att det känns rejält tufft! Om det kan vara till någon tröst så tänker jag på dig och lyssnar gärna om du vill ösa ur dig! Bara så du vet! Jag håller alla fingrar och tår för att det du får det svar som de allra flesta får efter ett sånt ingrepp... att det inte var något farligt! Så se nu till att sköta om dig och helt rätt, unna sig något fint! (Tänker på skorna :))

Kram på dig Annica!

2010-08-25 @ 17:59:47
Postat av: Maria

Gud så du är stark! Det kommer ordna sig, jag tycker om dig så mycket, det kommer bli bra. Det går inte en dag utan att jag längtar efter Drängsmark och er, finns ju här det vet du, inte så långt bort :)



Kram på dig mamma nr 2 :)

2010-08-25 @ 20:13:56
URL: http://mariahallgrensdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0